konservativ kontra konstruktiv

Att vara hemma med barnen verkar så konservativt.

Konservativ skrymmer i det svenska örat. Bakåtsträvande blir en negativt klingande synonym. Vi svenskar som är världsledande i trender, kända för vår progressiva politik och vårt välklädda folk. Att vända kappan efter vinden - är ett gammalt ordspråket som beskriver en naiv och oklok. Men det känns allt oftare som en charmerande komplimang. Det gäller ju att vara först och värst? Hoppa på trenden? Trender som kommer och går så fort, gör det då extra viktigt att haka på i tid så man inte står där med förra säsongens färg på blusen, ett gammalt ljudspår till sin reel...eller plötsligt åsiktsfri i en sakfråga som verka ställa hela landets kurs just denna vecka.

Men i min ensamhet, hemma tänker jag ändå Allt som glimmar är inte guld, Allt nytt är inte fräscht. jag tänker på de där doftgranarna i bilfönstren. Eller spa avdelningen på Dollarstore. Det finns så mycket skit där ute som vill få oss att känna oss rena och "nya". Ibland frästas vi till att göra förändringar bara för förändringens skull. Vi klipper lugg en torsdag kl 01:30. Köper en ny väska på online auktion och tar bilen till postboxen för att hämta ut den dagen efter.

När jag skulle gifta mig blev jag så frustrerad över alla traditioner och förväntningar som jag bara inte kunde förstå. Men så sa en god vän till mig något jag aldrig kommer glömma. Ett "traditionellt bröllop" är ingen nödvändigt men det fyller sitt syfte, inte minst rent praktiskt.

Det traditionella bröllopet är ett koncept som jobbats upp över tid Ibland ser vi inte de små koregeringar som gjorts och bättrats på generationer efter generation. Att ha en stor fest med vänner och familj. Med mat och sittning är inte "bara". Ta det lugnt, ändra om du behöver ändra men det kan vara gott att ha något att utgå ifrån.

Jag växte upp med att hata kalendrar och tider. Jag ville vara fri. Då någon sa "ramar" hörde jag "MURAR" och sa någon "rekommendation" hörde jag "GRÄNS". Min verklighet var förvrängd, mitt kritiska tänkande hade tappat sitt syfte. Mitt känslo-spektrum hade ingen nyans. Jag var AV eller PÅ. FÖR eller EMOT. ARG eller likgiltig. Kanske var det bara en tonårs fas. Men jag är inte nöjd med den hypotesen. För tänk om det vore något mer bakom mitt sätt att tänka. Ett resultat av en fostran som förtryckte mitt värde och min potential. Ett skolsystem som boxade in mig i diagnoser för att kunna göra undantag från den lag som de själva inte kunde hålla.*

Sylta, laga och konservera. Sånt där som våra far och morföräldrar håll på med ( vårt arv). Dem som alltid hade burkar och flaskor i skafferier och planerade julbordert redan vid höstskörden. För de flesta var då konserveringen något nödvändigt. Något som gjordes för att vi skulle kunna ha att äta under vinter halvåret medans åkern låg i ide under frost och kyla. Hade man planerat bra var burkarna tomma och diskade igen precis tills nästa säsong för att fyllas på nytt. Men även i konservering görs korrigering och utveckling, inte skulle du ta samma recept på gurklagen om fjolårets varit för salt eller bäskt? Och har du iår nya grödor tar du väl med dem i skafferiet också.

Man får vara försiktig så man inte tar för mycket på sin tallrik** för då räcker det inte hela vägen. För mycket nytt och för stora förändringar. Oberäknade risker. Allt har ett pris och ett värde. Men i tider av inflation måste vi balansera pris och värde och vi tappar greppet om vad som förut varit rimligt.

Den bästa design märks inte, finns ett utryck som jag hörde en gång i en lektionssal.*** Designens syfte är då att framhäva något annat, design blir verktyget för ett budskap större en sig själv. Att hitta de man letar i ett uppslagsverk. Komma i tid enligt en tidtabell eller finna dig själv på en karta.

Att värna traditioner är att våga förstå, lyssna och fråga sig varför. 

Att hedra sin far och mor handlar inte om att göra de till mer eller änns att tycka de  har rätt om något. Men att respektera deras arbete och den tid som vi ännu inte lagt till vår livslängd. 

Jag tänker på allt de dem varit med om och alla deras missöden som de vann över. Det arbetet som inte syntes, och allt som dom INTE gjorde, men avstod ifrån. Det som de förlorade, men reste sig up ifrån. Förändringarna som gjordes för att vi skulle få det bättre. 

När vi ställer de rätta frågorna, för att förstå och lära oss, så kan vi också ta oss vidare men annars sätter vi oss lätt i en massa extra arbete. Vi behöver uppfinna hjulet på nytt. Av allt vi gått förlorade, den kunskapen dom hade i sina händer. De dem fick med modersmjölken men som vi förlorade till statens förskolor och sedan till  skolor när föräldrarna togs ifrån oss in i skattebetalande arbete. Det vi nu måste lära oss, själva och mitt i den sköra småbarnstiden. Därför att alla exempel är borta. Vi vet allt om hur man skyddar sig mot könssjukdomar men inget om att uppfostra ett barn. 

Jag vill inte kritisera någon för att bryta ner den. Hällst hade jag bara hållt tyst. Men  för att finna det som är gott och fungerar behöver vi ibland brottas med de stora frågetecken. Och att ifrågasätta konstruktivt är en konst i sig att bemästra.

Jag vill ha ett konstruktivt**** föräldraskap. Men då måste jag också få utrymme till det. Tänk i vår moderna tid vad mycket vi kan. Tänk vad vi skulle kunna åstadkomma om vi bara vågade vara lite mer konstruktiva( se, påhittig). Om vi kunde börja använda allt det där som vi bör ha lärt oss i den svenska skolans läroplan. Om vi vågade leva efter vad vi lärt,. Kanske kunde vi till och med vågaa tycka lärandet i sig är roligt. 

*3 kapitlet 5 § skollagen

** (Too much on one's plate) 

***Good design is obvious. Great design is transparent.– Joe Sparano

**** som(på ett positivt sätt) är in­riktad på att bygga upp eller förbättra något , SAOL